Sida:Ur mitt liv.djvu/78

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
76

historia, den trohet i striden, på vilken vårt etiska sinnelag är så rikt. Och hans arbete och viljekraft liksom för övrigt hela hans personlighet voro för visso värda denna trohet. Andra må döma däröver, huru de behaga! Även för honom, liksom för så många andra av våra stora och största, skall först senare den tid komma, då folket i sin helhet beundrande skall skåda upp till honom. Det är emellertid min önskan, att vårt fädernesland, i en lika ödesdiger tid, måtte på nytt finna en sådan man, en hel karl, kraftfull, förlitande sig på sig själv, visserligen kantig och sträv, men så skapad för ett gigantiskt verk som knappast någon annan i historien.

Med riktig uppfattning av hans betydelse, blev han också hatad av sina motståndare!

På harmonien uti vår krigiska och politiska övertygelse grundade sig enhetligheten i våra åsikter om användningen av våra stridsmedel. Olikheter i uppfattning funno sin naturliga utjämning och anpassning utan att någonsin känslan av eftergifter på ena eller andra sidan störande framträdde. Min arméstabschefs väldiga arbete överförde våra tankar och planer till arméledningens hjulverk och senare även till hela högsta krigsledningen, då denna blivit oss anförtrodd. Hans inflytande upplivade alla, ingen kunde undandraga sig detsamma, utan fara att komma ur de gemensamma spåren. Huru skulle eljest den väldiga uppgiften kunnat fyllas, drivkraften bringas till full verkan?

Omkring oss båda slöt sig, i självfallen militär plikttrohet, rik på vilja och tankar, den vidare kretsen av medarbetare. Med trofast tacksamt hjärta skall jag ständigt tänka även på dem!


TANNENBERG.

Tidigt på eftermiddagen anlände vi till vårt armékvarter Marienburg. Därmed beträdde vi landet öster om Weichsel, det närmaste området för vår verksamhet. Vid denna tidpunkt hade läget vid fronten utvecklat sig på följande sätt: