Sida:Ur mitt liv.djvu/99

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
97

Krakau? Märkvärdigt! tänka vi och tala ytterligare en smula om saken. Häpna telegrafera vi därpå följande till högsta krigsledningen:


13. september 14.

»Förföljandet avslutat i morgon. Segern synes fullständig. Offensiv i avgörande riktning mot Narew möjlig om cirka 10 dagar. Österrike anhåller emellertid för Rumäniens skull om direkt understöd genom arméns förläggande till Krakau och Oberschlesien. Fyra armékårer och en kavallerifördelning härför disponibla. Ensamt järnvägstransporten tager omkring 20 dagar. Långa marscher till österrikiska vänstra flygeln. Hjälpen kommer dit sent. Anhåller om besked. Armén måste i varje fall där behålla sin självständighet.»


Detta var den dagen, då Rennenkampf med förlust av icke blott några fjädrar utan av en hel vinge samt även för övrigt betydligt illa åtgången började försvinna bland Njementräsken.

Högsta krigsledningens svar till oss den 14. september 1914:


»Operation över Narew anses i österrikarnas nuvarande läge icke mera lova framgång. Österrikarnas omedelbara understödjande är politiskt erforderligt.

Operationer från Schlesien ifrågasatta...

Armén förbliver även under gemensamma operationer med österrikarna självständig.»


Således i alla fall! — — —

Det finnes en bok »Vom Kriege», som aldrig blir föråldrad. Clausewitz är dess författare. Han kände kriget och han kände människorna. Vi hava haft honom att lyssna till och när vi följde honom lände det oss till välsignelse. Motsatsen betydde ofärd. Han varnade för politikens inflytande på krigföringen. Det vare långt ifrån mig att med dessa ord uttala en förkastelsedom över den då erhållna


7. — Hindenburg, Ur mitt liv.