Hoppa till innehållet

Sida:Ur samtiden (literaturstudier).djvu/159

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
142
S. SCHANDORPH.

så leder den dock till mången mellanafsats i berget med frisk grönska omkring och vida vyer utåt. Det är Schandorphs ära, nerven i hela hans personlighet, att han kunnat afstå från ungdomsdrömmen, att nå den högsta spetsen, och dock ega energi och själfförsakelse nog att med friskt sinne gå en stig, som är mindre lysande, men som det dock kan löna mödan att följa.

Schandorph är född 1837 i Ringsted på Sjælland, där hans fader var postmästare, blef student 1855 och tog 1862 teologisk examen. Småstadslifvet med dess egendomligt skiftande företeelser har också blifvit ett fält, där Schandorphs skildrarkonst rätt är i sitt esse, och minnena från diligensstallet torde i hans berättelse lämnat mer än ett spår.

Det år, som på gossens fantasi gjort det mäktigaste intrycket, var dock 1848 med dess för Danmark så minnesrika händelser. Borchsenius meddelar härom i en uppsats i Ude og Hjemme: »Vid tullen till »Kjöbenhavnsvejen» lågo pojkarne i höstackarne ute på gärdena och väntade på truppernas ankomst; långt borta kunde de se bajonetter och sablar blänka. Då det gula hästgardet, som nuvarande konungen då anförde, drog genom staden, var det, som om riddarne från Ingemanns romaner blifvit lifslefvande. Entusiasmen blossade upp i den på allmänna intressen eljest tämligen fattiga stadsbefolkningen. Inkvarteringspligten blef en glädje. Man bäddade på golfven, i köken kokade man och stekte, och hade man officerare eller frivilliga inkvarterade, kom det vin på bordet. Soldaterna fingo punsch ute i lusthuset i trädgården, och unga