punkterna i beslutet, förbindelse att straffa uppror, rätt för konungen, rätt för adeln etc. etc. För hvarje punkt svarar Olof med ett secundo! tertio! qvarto! som med stigande spänning visar, att han finner reformationens sak förvandlad till en penningspekulation.
Olof.
Intet vidare!
Adelsmannen.
Jo, se’n komma litet småsaker. Men det är inte af synnerlig vigt.
Olof.
Låt mig höra!
Adelsmannen. (läser).
Det står 5:o om rätt för predikare att förkunna Guds ord, men det fingo de ju förut också!
Olof.
Och ingenting mer? — — Var god läs upp den punkten, som handlar om tron.
Adelsmannen.
Tron — det står ingenting nämdt. Jo, låt mig se — »evangelium skall läsas i alla skolestugor.»
Dessutom fins där en fullmakt åt sekretarius
Olaus Petri som kyrkoherde i stadens kyrka med
3000 daler om året. Och det är, när adelsmannen
gått, Olof utbryter: »Detta var allt, jag lidit och
kämpat för! En fullmakt! En kunglig fullmakt!
Jag tjänte Belial i stället för Gud! Ve dig, falske
konung, som sålde din herre och Gud! Ve mig,
som sålde mitt lif och mitt arbete åt mammon:
Gud i himmelen förlåt mig!» — —
