baseradt på brytandet af ett föregående äktenskap eller på ett äktenskapsbrott, och hon har gjort äfven denna nya förbindelse olycklig. Men man begår ett misstag, om man tror att förf. därmed sagt, att Arla handlade orätt, likaväl som om man skulle söka få fram härur en apologi, för att hon skulle hafva handlat rätt.
Det är här som nästan alltid hos fru Edgren. Hon gifver ej läsaren i handen de trådar, som föra till ett bestämdt resultat. Hon synes själf osäker, och hon vill göra läsaren osäker, ej skaka upp honom, utan tvinga honom att undersöka. Det är kanske därför, hon så sällan visar indignalion. Det är därför, hon kan väga skäl och motskäl så lugnt och passionsfritt. Det är därför, hon så säkert och väckande invärkar på vår reflexion. Detta är på samma gång hennes styrka och hennes begränsning.
