wordo i torn och häktelse kastade; Straxt therpå begynte Trummorna röras i Konungens lägre, och Generalen Farensbeck fick befallning rycka vt med alt Krigsfolket i marken. Hertigen råkade tå oförwarande, vti then tiocka töknen, på Konungens fulla slacht-ordning, som war vpsteld på engen Wästersöder för Stegeborgs Slott, och henne nästan hela öfwertekte. Hertigen som kom togandes, vtan at hawa något fientligit i sinnet, men wille hafwa samtal med Konungen om frid och förlikning, hade icke med sig alt sit manskap, thes vtan ägde inga fördelar, vtan hade Farensbeck fram för sig, och Generalen Veijer på ryggen. Til wenster war en Enebacke, som war besatt af Heidukar, hwilke först gingo löst på sidan af hertigens slacht-ordning; Men wordo straxt med then force och drift tilbaka drifne, at Hertigen bemächtigade sig Enebacken. Men, när töknen förswan, wardt åter igen et skarpt fechtande om thenna backa, tå Polackarna wunno honom tilbaka, planterade ther sin stycke, och gåfwo så starck eld på Hertigens folk, at the råkade i stor nöd. Thet hade ock änteligen blifwit thet sista med them, om icke Herr Jöran Posse Knutsson med sina böner gått emellan hos Konungen, och förmått så mycket, at hans vndersåtare måtte skonas, helst theras förderf och vndergång, lende Konungen sielfwan till skada och nachdel. Men thetta misshagade så Jöran Farensbeck, at han gick til Konungen, förande på en spets, ( andre skrifwa, på en Runstaf ) en Swensk Soldats hufwud, hwilket hade fallit af första man i slaget. Och när så sker, hålles thet af Polackarna för ett wist Seger-tekn. Farensbecks begäran war altså, at Konungen skulle fullfölja sin lycko och seger emot Hertigen, som med sitt folk emillan bergen ei skulle til en man vndslippa. Men konungen swarade honom, at han icke hade med thenna ena karlen ihiäl slagit alla Swenska; Han skulle giöra som Konungen befalt. Sedan blefwo bägge Krigs-härarna emot hwar andra stående, til thes begiärtes, at hertigen, Konungen till äro och wyrdning, wille först afrycka med sit krigs-folk; Thet han ock giorde, förandes tädan med sig många sårade, och lemnade qwar på platsen någor hundrade döda. Hertigen flyttade sedan sitt lägre på then sidan åt Skenäs,[1] hwarest för watnet, som war emillan,
- ↑ Belägit i Öster-Götland, Östkinds Härad och östra Husby sochn vt
