Sida:Utkiken.djvu/10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

4

Han hade alltid söndriga läppar och skyllde på magsyra. Till på köpet nyttjade han blå och hvita näsdukar, hvilket är det otäckaste jag vet. Hans favorit-stycke var: "Kommer du åter med gudaprakt", hvilket han blåste sex timmar om dagen under en hel termin. Tant kan tänka hvilken plågo-ande! En dväll, sedan han somnat, tänkte jag slå ihjel honom, för att slippa höra honom blåsa dagen derpå; men vid närmare besinnande lät jag honom lefva, och han blef sedan auktions-vaktmästare och slutligen försupen namnsdagsblåsare. Allt detta har gjort, att hvar gång jag mött en klarinett-blåsare, har jag alltid börjat svettas och tänkt i mitt sinne: "kommer du åter med gudaprakt"? Jag begriper derföre ganska väl Tants förskräckelse för den blåsande hyresgästen; men gudskelof, att Tant icke bor tillsammans med honom!

Spöken Har jag aldrig trott på, och hvad Tant behagat nämna i sitt bref angående något oknytt i Tants nya bostad har jag helt och hållet tagit som ett raljeri, och Tants förstånd är för mycket upplyst för att Tant skulle tro på dylika tokerier. Sjelf har jag hvarken hört eller sett. något spöke, och tänker äfven hädanefter hvarken se eller höra något i den vägen.