«Den rätt kan läsa sitt: Fader vår,
Han räds hvarken fan eller trollen.”
Likvisst vill jag råda alla, och hvar och en i synnerhet, som är rädd och tror på spöken, att, vid första åsyn af något ditåt, icke afbida dess ankomst, utan genast ta till fötterna, så fort gnos kan, och som Vitalis sjunger:
"Att benen som trumpinnar dem uti ändan slå"; ty jag har hört sägas, att det skall vara ett ledsamt herrskap att ha göra med isynnerhet som de alltid få tag i oss, men vi aldrig få tag i dem. Min tro är derföre att Tant mycket säkert får vara i fred för alla slags spökfigurer. Värre är det med klarinett-blåsaren. Honom önskar jag, på Tants vägnar, dit pepparn växer.
Fick jag skipa lag och rätt,
Skulle jag med allvar styra:
Den som blåste klarinett,
Skulle aldrig rum få hyra.
Husvill skulle han få gå,
Tills han skulle skifta färgen;
Men om rum han skulle få,
Blef det i Tyskbagar-bergen.
