Sida:Utkiken.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
97


Väl kunde du ha hållit ut
Åtminstone till nyårs-qväll:
Hvad var det för ett ynkligt prut
Blott för en bagatell!
Det var väl ändå någons fel.
Men så det går all verlden kring:
Man silar mygg, men en kamel
Den sväljs som ingenting.

Här språkar jag tills jag blir hes.
Allt hvad här fins är torrt och kallt:
En vacker utsigt, det medges!
Men det är också allt.
Jag kan nu längre ej stå här,
Det blåser ju så oerhördt. —
Ursäkta att jag gjort besvär,
Och att din lur jag stört!

Då våren kommer, träffas vi:
Sof godt uppå din klippa kal.
Om du elektrisk kunde bli
En gång som din rival!
Men ack! det blir du ej, min vän,
Du är och blir, trots tidens: kraf,
En klumpig optikus mot den —
Adjö! herr Telegraf!





7