Sida:Utkiken.djvu/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

102


En skål i det gröna.


S
ångare alla! glädtigt nu helsen
Våren med sångens gudomliga ton!
Vintern har riktigt fått uppå pelsen,
Grusad är re'n hans försilfrade thron.
Ångrande tårar gråter den stränge,
Hejdar förgäfves solgudens spann:
Hårdhändta herrar herrska ej länge —
Vintern är nordens Christian Tyrann.

Våldet var alltid fäst vid hans spira.
Påbud han hade som baraste hin:
Ylle kring magen skulle man vira,
Hufvud och axlar stoppa i skinn.
Källvatten tordes knappast man smaka,
Jemt fick man elda och passa på spjäll.
Ständigt man skulle bränderna maka,
Sitta i lamp-os från morgon till qväll.