6
Orsaken hvarföre jag nu uppvaktar med
denna epistel är egentligen den, att jag önskar
få dedicera min nya kalender till min alltid
goda och nådiga Tant, helst denna önskan står
tillsammans med ett längesedan gifvet löfte att
tillegna Tant nästa häfte af mine visor. Jag
är derföre särdeles glad, att min sångmö nu,
liksom major Stjernsvärds turbin-tjärna,
"håller hvad kon lofvar."
Namnet "Utkiken" torde förefalla Tant något besynnerligt, särdeles som jag ej kan begära, att Tant skall veta hvad en Utkik egentligen är, och torde jag derföre böra något närmare förklara hvad som menas med en sådan tingest, och hvad gemenskap han kan ha med mina Visor.
En utkik, sådan den befinnes här på stället, är en mycket hög ställning, upprest på högsta punkten af ön och försedd med en mängd pinnar, alldeles som i en stege, hvarpå lotsarne, liksom Jakobs englar, vandra upp och ned, för att efterse, om några fartyg äro synliga till sjös, och sedan bege sig ut emot dem, dels för att be dem vara välkomna, dels och synnerligast för att visa dem rätta vägen och föra dem in "i vår lugna hamn". Då nämnde utkik är bygd i förening
