Sida:Utkiken.djvu/18

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

12


Och hvad här bråkas, det kan aldrig tros:
Holländare, spanjorer och fransos
Med språk-förbistring, som vid Babels torn,
Försöka kollra bort tullinspektorn.
Och engelsmän — gif akt, att stå på tå!
I must speak english, fast det kostar på.

Förnuftigt sitter jag med penn' i hand.
Utaf cigarr-rök syns jag ej ibland.
Och mellan skepparlögner, stoj och spring
Tuggbussar dansa som små troll omkring.
Och så går sommarn. Vintern kommer sen.
Som mygg försvinna skepp och skeppskapten.

Då blir det lugnt och tyst som i en graf.
Ett silfverlock läggs på det djupa haf,
Och stora skälar gå, som man har sagt,
Med frakt af skältran i dess öde trakt.
Mer vet jag ej, oaktadt all min flit,
Ty denna tiden går jag aldrig dit.
 
Nu är jag stängd, som fisken i en kil.
Till fasta landet har jag tvenne mil.
Och närmsta grannen mellan mig och mån'
Är ryska kejsarn, öster härifrån.