Den här sidan har korrekturlästs
15
Och vinden luften sopte
På höstens vis igen,
Och liten båtsman ropte:
“Farväl, min söta vän!”
Och vågen väldigt yrde,
Och högt gick hafvets svall.
Till Lissabon han styrde,
En stad i Portugal.
Snart ibland snö från fjellen
Satt Lisa med sin get,
Men lång blef vinterqvällen
Och tråkig, som man vet.
Då kom på vingar lätta
En liten knubbig gud.
Var tyst, skall jag berätta,
Att Lisa snart stod brud.
Ty Lisa tänkte riktigt:
“Förr'n sommaren står grön,
Kanske att liten båtsman
Är död i Spanska sjön.”
