Sida:Utkiken.djvu/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
39

Vid evighetens morgonsol
Han också evigt gol.

Alltså, Apollo-bror, farväl!
Du jovialiskt glada själ!
Du lefde — och du sjöng för mig,
Du dog — och då sjöng jag för dig.
När jag fått ditt, och du fått mitt,
Så kan det vara qvitt.