58
Han skyr ej mörkret ens: han har som katten
Tullögon, som han ser med midt i natten;
Och mellan skär och sund han ofta sam,
Der faen med kompass ej hittar fram.
Tvärsäkert styr han, hittar väl passagen,
Och vet nog vägen — hvar han tar fastagen.
Han klämmer till ibland på brottets ban' —
Förbrytarn rymmer, blir Amerikan.
Och ryktet säger, att lur'ndrejar-hären
För halfva sekel har han skrämt ur skären.
Se nu på gubben, hur han står förnöjdt
Med hvita pannan och med bruna kinden.
Han har i dag med fröjd sin jakt förtöjt
Och gigat seglena ihop för vinden.
Han ligger stilla, går ej öfver stag,
För motvind ingen oro honom qväljer:
Det skotas: ej, det pumpas ej i dag;
Vi i dess ställe pumpa hans buteljer.
Se huru grönt och härligt Blidö står,
Och glada foglar uti träden sjunga.
Så må dess lundar framgent, år från år,
För dagens brudpar sina kronor gunga!
Och må dess timglas vara lyckligt stäldt,
Och trefnan's brasa uppå härden flamma;
