Sida:Utkiken.djvu/65

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
59

Och när de mogna, dessa åkerfält,
Må frid och lycka mogna med detsamma!

Det fins i verlden många falska bud,
Och verldens visdom mången lärdom ljuger.
Men tänka suwndt och ha sitt hopp till Gud,
Det är och blir ett vishetsbud som duger.
Då mannen, ledd utaf förståndets ljus,
Sin åker plöjer, sår och ser om hästen,
Och qvinnan stökar flitigt inom hus,
Så gör, med Guds hjelp se'n, vår Herre resten.

Skål, gamle Viking! låt pokalen gå!
Det rör oss ej hvad bröllopet kan kosta.
Vi kommit mangrant, och var säker på,
Att källarnyckeln ej i dag skall rosta.
Ty frid och fröjd är dagens ändamål,
Och fryntligt må du bröllops-vinet tappa.
En annan gång vi dricka morfars skål,
Nu tömma vi en skål för brudens pappa!