WILLIAM M. THACKERAY
långsamt, övergav han slutligen den diplomatiska banan med en viss förtrytelse och gav sig till lantjunkare.
Vid sin återkomst till England skrev han en broschyr om malt (ty han var en ärelysten man och ville gärna låta höra av sig offentligt) samt tog livlig andel i frågan om negrernas befrielse. Därefter blev han en vän till mr Wilberforce, vars politik han beundrade, och förde den där ryktbara korrespondensen med hans ärevördighet Siles Hornblower rörande Ashanteemissionen. I London vistades han, om icke just under parlamentssessionerna, så åtminstone i maj månad för att deltaga i religionsmötena. På landet var han fredsdomare och en verksam besökare av och talare bland dem som saknade religiös undervisning. Han sades göra sin kur för lady Jane Sheepshanks, lord Southdowns tredje dotter, vars syster, lady Emili, skrev de där älskliga småskrifterna om "Sjömannens Sanna Kompass" samt "Äppelmånglerskan på Finchley-Allmänningen".
Miss Sharps beskrivning på hans sysselsättning i Drottningens Crawley var icke någon karikatyr. Han nödgade tjänstfolket därstädes att hålla de omnämnda bönestunderna, i vilka han till på köpet förmådde sin far att deltaga. Han beskyddade ett independentkapell i Crawleys församling till sin farbror pastorns stora förtrytelse och följaktligen till stort nöje för sir Fox, som förmåddes att själv en eller ett par gånger gå dit, vilket framkallade några häftiga predikningar i Crawleys sockenkyrka, riktade direkt mot baronetens gamla kyrkbänk därstädes. Den hederlige sir Fox kände emellertid icke kraften i dessa predikningar, eftersom han alltid tog sig en lur under predikotiden.
Mr Crawley var, till nationens och den kristna världens fromma, mycket ivrig för att den gamle herrn skulle avstå från sin plats i parlamentet, något som denne likväl envist nekade att göra. Båda voro naturligtvis alltför kloka för att avstå från de femtonhundra pund om året, vilka köpingens andra parlamentsledamotsplats inbragte (denna innehades vid denna tid av mr Quadroon, som
118
