WILLIAM M. THACKERAY
Samma underbart säkra människokännedom präglar hela galleriet i Världsmarknaden. Med obeveklig skärpa tecknar Thackeray aristokrater och storborgare, officerare och äventyrare, sinsemellan ytterst olika, men överensstämmande på en punkt: i brutal egenkärlek och slaviskt kryperi för makten och penningen. De äro alla världsträlar. Man har beskyllt Thackeray för att ha givit en svartmålning av engelskt samhällsliv, och man har också anklagat honom för cynism. Den sista beskyllningen är i varje fall orättvis, om man i ordet cynism vill inlägga ringaktning för moraliska värden. I finkänslighet, i verklig humanitet, i varm uppskattning av osjälviskhet och godhet står den bittre, misstrogne Thackeray vida högre än de flesta sentimentala och optimistiska författare.
Världsmarknaden är oöverträffad som genomträngande psykologisk analys, men den är också beundransvärd som miljöskildring och tidsmålning; Napoleonkrigens slutfas och slaget vid Waterloo äro med utomordentlig historisk konst invävda i handlingen. Få diktare ha finare och riktigare än Thackeray betonat tidsmomentets betydelse, karaktärernas förändring och omdaning under händelsernas tryck och årens gång. Även i detta stycke är han genomträngd av tanken vanitas vanitatum, alltings förgänglighet. Det ger hans verk ett väldigt perspektiv, en fläkt av historiens tragik. Romanen har under hans händer vuxit till epos; det har med rätta framhävts, att både Tolstoj i Krig och fred och Thomas Mann i Buddenbrooks ha tillgodogjort sig Thackerays nyskapelse.
Världsmarknaden var Thackerays första mästerverk, men icke hans sista. Samtidsskildringen Arthur Pendennis (1848—50), den historiska romanen Henry Esmond (1852) och familjehistorien The Newcomes (1853—55) stå på ungefär samma höjd. Thackeray, som genomgått svåra prövningar — ett lyckligt äktenskap avbröts genom hustruns sinnessjukdom — och som genom en ytterst ansträngande författar- och föreläsarverksamhet återupprättat sin förstörda ekonomi, avled redan vid 52 års ålder.
6
