Hoppa till innehållet

Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

ning av det avslag han hade erhållit, intog en kylande dryck och är nu fullkomligt kurerad. Sir Fox skänkte mitt beslut sitt livliga bifall; jag tror att han bra ogärna skulle mista sin lilla sekreterare och jag tror sannerligen att det gamla stackars kräket tycker om mig så mycket som det ligger i hans natur att tycka om någon. Jag skulle gifta mig och det till på köpet med en lantapotekare, sedan… Nej, nej, man kan ej så lätt glömma gamla förbindelser, om vilka jag icke vidare vill tala. Låt oss återvända till Humdrum Hall.

Sedan någon tid tillbaka är det icke längre Humdrum Hall, ty miss Crawley har anlänt med feta hästar, feta tjänare och en fet knähund — den stora, rika miss Crawley, med sjuttiotusen pund sterling i femprocents-obligationer, vilken eller rättare sagt vilka hennes båda bröder tillbedja. Hon ser ut att ha anlag för slag, den kära själen, och ingen undrar följaktligen på att bröderna äro oroliga över henne. Du skulle se dem tävla om att lägga hennes kuddar till rätta och räcka henne kaffekoppen! 'Då jag reser ut på landet', säger hon (ty hon är ganska lustig) 'lämnar jag min parasit, miss Briggs, hemma. Mina bröder äro mina parasiter här, min söta vän, och ett vackert par äro de sannerligen!'

Då hon kommer ut på landet, öppnas allt i vår herrgård på vid gavel, och åtminstone för en månad skulle man kunna tro, att gamle sir Walpole kommit till livs igen. Vi ha middagsbjudningar och åka ut i vagnen med spannet — betjänterna taga på sig sina nyaste kanariegula livréer, och vi dricka rött vin och champagne, som om vi vore vana därvid varje dag. Vi ha vaxljus i skolrummet och goda brasor att värma oss vid. Lady Crawley måste taga på sig sin ljusaste ärtgröna i garderoben, och mina elever lägga av sina tjocka skor och gamla luggslitna kappor och bära silkesstrumpor och muslinsklänningar, såsom det anstår fashionabla baroneters döttrar. Rosa råkade häromdagen mycket illa ut, ity att Wiltshire-suggan (en ofantlig favorit till henne) sprang omkull henne och förstörde en utmärkt vacker blommig siden-

139