VÄRLDSMARKNADEN
med på en sådan på det täckaste sätt i världen och drog ett litet bloss och gav till ett litet skrik och ett litet fnittrande och återställde läckerheten till ryttmästaren, som vred och snodde sina mustascher och drog upp cigarren, så att den blossade helt röd i den mörka allén och sade: Fördöme mig — ah! den yppersta cigarr jag någonsin rökt — ah! ty hans intelligens och konversation voro lika lysande och passande för en tung, ung dragon.
Gamle sir Fox, som satt och rökte sin pipa och drack sitt öl och talade med John Horrocks om ett får som skulle slaktas, fick från fönstret i sitt arbetsrum ögonen på det sålunda sysselsatta paret och svor med förfärliga eder, att om det icke vore för miss Crawleys skull, så skulle han taga Rawdon och kasta honom på porten såsom en kanalje, som han var.
— Ja, han är allt en svår en, sade Horrocks, men hans betjänt Flethers är ändå värre och har ställt till ett sådant väsen i hushållerskans rum om maten och ölet, att inte en lord skulle kunnat bråka värre — men jag tror att miss Sharp kan hålla honom stången, sir Fox, tillade han efter ett ögonblicks tystnad.
Och så kunde hon verkligen även — och det i fråga om såväl far som son.
