VÄRLDSMARKNADEN
Kunde det möjligen vara stormen, som, i det den gick genom förstugan i första våningen, blåste upp salongsdörren? Nej, den öppnades sakta av Briggs hand. Briggs hade stått på vakt. Briggs hörde alltför väl den knarrande Firkin komma nedför trappan samt klingandet av skeden i havresoppskålen, vilken den förorättade kvinnspersonen bar.
— Nå, Firkin, säger hon, då den andra trädde in i rummet. Nå, Jane?
— Allt sämre och sämre, miss Briggs, sade Firkin och runkade på huvudet.
— Är hon inte bättre ännu?
— Hon har inte talat mer än en enda gång, då jag frågade om hon kände sig litet bättre och hon bad mig hålla min dumma tunga. Ack, miss Briggs, jag trodde aldrig att jag skulle uppleva en sådan dag! Och vattenverken började åter att spela.
— Vad slags person är den där miss Sharp, Firkin? Föga väntade jag, medan jag njöt min julfröjd i mina trogna vänner pastor Lionel Delameres och hans älsk- värda frus eleganta hem, att finna, att en främling hade intagit min plats i min dyra, min ännu dyra Mathildas ömhet!
Som man ser av miss Briggs' språk, hade hon en litterär och sentimental anstrykning, också hade hon en gång på subskription givit ut ett häfte poesi med titeln "Näktergalens drillar".
— De äro allasammans tokiga i den där unga kvinnan, miss Briggs, svarade Firkin. Sir Fox skulle aldrig ha släppt henne ifrån sig, om han bara vågat neka miss Crawley någonting. Mrs Bute i prästgården är precis likadan — aldrig nöjd med mindre än att hon har henne hos sig. Ryttmästaren är alldeles galen i henne. Mr Crawley är dödligt svartsjuk, och sedan miss Crawley blev sjuk, vill hon inte ha någon annan hos sig, utan att jag kan begripa varför, och jag tror att alla människor blivit litet smått tokiga.
Rebecka tillbragte hela denna natt med att ständigt
