Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/203

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

mycket bättre huvud än hennes vän, och denna var så mild och anspråkslös, att hon alltid gav vika, då någon behagade taga väldet över henne, och så lydde hon Rebeckas order med fullkomlig undergivenhet och godlynthet. Miss Crawleys nådighet var i hög grad anmärkningsvärd. Hon framhärdade i sin förtjusning över lilla Amalia och talade om henne mitt upp i ansiktet, som om hon varit en docka eller en tavla, och beundrade henne med den möjligast välvilliga förvåning. Jag beundrar den beundran, som den förnäma världen stundom utsträcker till simpelt folk. Det finns knappast någon angenämare syn i världen än att se förnämiteters nedlåtenhet. Miss Crawleys utomordentliga välvilja kändes emellertid tämligen tröttande för stackars lilla Amalia, och jag är icke säker, om hon icke tyckte den hederliga miss Briggs vara den behagligaste av de tre damerna i Park Lane. Hon sympatiserade med Briggs, liksom med alla beskedliga människor, som sågos över axeln: hon var icke vad man kallar en kvinna med esprit.

George kom till middagen — en ungkarlsmiddag tillsammans med ryttmästare Crawley.

Osbornernas stora familjevagn förde honom till Park Lane från Russell Square, där de unga damerna, som icke själva voro bjudna och förkunnade sin fullkomliga likgiltighet för en dylik ringaktning, icke desto mindre tittade efter sir Fox Crawleys namn i adelskalendern och lärde sig allt vad detta verk hade att förkunna om Crawleyfamiljen och dess stamträd samt om Binkies, deras fränder etc. etc. — Rawdon Crawley mottog George Osborne med mycken hjärtlighet och artighet, berömde hans biljardspel, frågade honom när han ville ha revansch, intresserade sig för Osbornes regemente och skulle ännu samma afton ha föreslagit honom ett parti piket, såframt icke miss Crawley bestämt förbjudit allt spelande i hennes hus, vadan den unge löjtnantens börs icke blev lättad av hans käcke värd, för den dagen åtminstone. De kommo emellertid överens om att träffas den följande dagen — för att se på en häst, som Crawley

195