WILLIAM M. THACKERAY
rörelse skall säkerligen varje klok och förståndig läsare dela med henne. Vad är det för en öm mor, som icke skulle beklaga en fattig flicka, som kunde ha blivit en baronets fru och delat fyratusen pund om året? Vilken väl uppfostrad ung dam finns det väl på hela världsmarknaden, som icke skulle känna deltagande för en strävsam, skarpsinnig, förtjänstfull flicka, som får ett så hedrande, fördelaktigt och avundsväckande anbud just i samma ögonblick som hon är ur stånd att antaga det? Jag är övertygad att vår vän Beckys otur förtjänar och även skall erhålla allas sympati.
Jag kommer ihåg en afton, då jag själv var på världsmarknaden. Det var på en soaré, där jag såg gamla miss Toady ägna sin särskilda uppmärksamhet och sitt smicker åt lilla mrs Briefless, advokatens fru, som visserligen är av god familj, men, såsom vi alla veta, så fattig som man gärna kan tänka sig.
Vad, frågade jag mig själv, kan väl vara anledningen till denna ödmjukhet å miss Toadys sida? Har Briefless fått en domsaga, eller har hans hustru fått en förmögenhet i arv? Miss Toady förklarade saken strax därefter med denna naturlighet, som alltid utmärker henne.
— Ser ni, sade hon, mrs Briefless är sondotter till sir John Redhand, som ligger så sjuk i Cheltenham, att han inte kan leva i sex månader. Mrs Briefless' pappa ärver titeln, och så blir hon en baronets dotter, förstår ni. — Och Toady bjöd Briefless och hans hustru till middagen redan veckan därpå.
Om redan möjligheten av att bli en baronets dotter kan förskaffa ett fruntimmer en sådan hyllning i världen, så måste vi sannerligen i hög grad respektera smärtan hos ett ungt fruntimmer, som gått miste om tillfället att bli en baronets hustru. — Vem kunde väl drömma om att lady Crawley skulle lägga sig att dö så snart? Hon var en av dessa sjukliga kvinnor, som kunde ha levat i ännu tio år, tänkte Rebecka för sig själv mittunder ångerns alla kval. Och jag, som hade kunnat bli mylady! Och jag
212
