WILLIAM M. THACKERAY
Hon talade helt likgiltigt och skämtsamt om sir Fox' frieri och gjorde narr därav, såsom en löjlig nyck av den gamle mannen, och hennes ögon fylldes av tårar (och Briggs' hjärta fylldes av förtvivlans kval), då hon sade, att hon icke önskade sig någon annan lott än att ständigt få stanna hos sin älskade välgörarinna.
— Min kära lilla vän, sade den gamla damen, jag tänker inte släppa er ifrån mig på många år, det kan ni lita på. Vad det beträffar att återvända till min ohygglige bror, så kan det aldrig komma i fråga efter vad som nu passerat. Ni stannar här hos mig och Briggs. Briggs önskar ofta att få fara och besöka sina släktingar. Ni, Briggs, kan få ge er av, när ni behagar, men vad er angår, min lilla vän, så måste ni stanna och pyssla om den gamla gumman.
Om Rawdon Crawley hade varit närvarande i detta ögonblick, i stället för att sitta på klubben och nervöst dricka rött vin, skulle det unga paret ha kunnat falla ned på sina knän framför den gamla mön och bekänna alltsammans och blivit förlåtet inom en handvändning. Men denna goda tur var det unga paret förnekad, sannolikt på det att denna historia skulle bli skriven, i vilken en hel mängd av deras underbara äventyr kommer att berättas — äventyr, vilka aldrig skulle kunnat hända dem, ifall de hade blivit hysta och skyddade under miss Crawleys behagliga och oegennyttiga förlåtelse.
Under Firkins order stod i det Crawleyska huset vid Park Lane en ung flicka från Hampshire, som bland andra sysslor även hade den att knacka på miss Sharps dörr med muggen med varma vattnet, vilken Firkin för intet pris i världen skulle velat bära in till den förhatliga sällskapsdamen. Denna flicka, som var född på familjegodset, hade en bror vid ryttmästare Crawleys skvadron, och om sanningen vore känd, skulle man helt säkert komma underfund med att hon kände till vissa arrangemang, som stå i nära sammanhang med denna historia. I alla händelser köpte hon sig en gul schal, ett par gröna kängor och en ljusblå hatt med en röd fjäder för tre
220
