Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

mottaga minst fjorton presenter — och att giva fjorton högtidliga löften att skriva varje vecka. — Skicka mina brev under kuvert till min morfar, lord Dexter, sade miss Saltire, vilken, i förbigående sagt, var tämligen knusslig av sig. — Tänk aldrig på postportot, utan skriv var enda dag, min älskling, sade den häftiga och ullhåriga, men frikostiga och ömhjärtade miss Swartz, och lilla Laura Martin (som nyss hade börjat att skriva medelstor handstil) fattade sin väns hand och sade, i det hon allvarligt såg upp i hennes ansikte : — Amalia, när jag skriver till dig, ska jag kalla dig mamma. Men allt detta är detaljer, vilka Jones, som läser denna bok i sitt klubbrum, utan tvivel skall förklara för i högsta grad narraktiga, vardagliga, pjollriga och ultrasentimentala. Ja, jag kan se, huru Jones (vars ansiktshy är något uppdriven av fårsteken och vinbuteljen) tager upp sin blyertspenna och stryker under orden narraktig, pjollrig etc. och till dessa lägger den egna anmärkningen: fullkomligt sant. Nå ja, han är en man med högstämt snille och beundrar det stora och heroiska i livet och romanen, och därför är det bäst att han låter varna sig och ser sig om på annat håll.

Nå, sedan miss Sedleys blommor och presenter och kappsäckar och hattaskar hade av mr Sambo blivit ordnade i vagnen tillsammans med en mycket liten och väderbiten gammal läderkappsäck med miss Sharps kort nätt fastspikat därpå, vilken framräcktes av Sambo med ett grin och inpackades av kusken med ett motsvarande hånlöje, kom nu omsider skilsmässans stund, och det sorgliga i detta ögonblick blev betydligt förminskat genom det beundransvärda tal, som miss Pinkerton ställde till sin förra elev. Icke för att avskedstalet fick Amalia att filosofera eller att det på något sätt beväpnade henne med ett lugn, som var en följd av skäl och tröstegrunder, men det var odrägligt tråkigt, högtravande och långtrådigt, och som miss Sedley ännu i hög grad hade fruktan för sin skolförestånderska för ögonen, vågade hon icke i hennes närvaro hängiva sig åt några utgjutelser av personlig sorg. En korintkaka och en butelj vin voro framsatta

15