WILLIAM M. THACKERAY
— Hennes mor var en Montmorency! utropade den gamla damen och ryckte av alla krafter i klocksträngen.
— Hennes mor var en teatertossa, och hon har själv varit på teatern eller ännu värre, sade mrs Bute.
Miss Crawley gav till ett sista skrik och föll avsvimmad tillbaka i sin stol. De voro tvungna att föra henne tillbaka till det rum hon nyss hade lämnat. Det ena hysteriska anfallet följde på det andra. Doktorn skickades efter — och apotekaren anlände. Mrs Bute intog en sjuksköterskas plats.
— Hennes släktingar böra vara samlade omkring henne, sade denna älskvärda kvinna.
Hon hade knappast blivit buren upp till sitt rum, då en ny person anlände, åt vilken man måste meddela nyheten. Det var sir Fox.
— Var är Becky? sade han i det han steg in. Var äro hennes saker? Honj ska följa med mig till Drottningens Crawley.
— Har ni inte hört den märkvärdiga underrättelsen om hennes hemliga giftermål? frågade Briggs.
— Vad rör det mig? sade sir Fox. Jag vet att hon är gift. Det gör detsamma. Säg till att hon genast kommer ned och inte låter mig vänta.
— Vet ni inte, sir Fox, frågade Briggs, att hon lämnat vårt hus till stor bestörtning för miss Crawley, som var nära att få slag då hon fick höra, att ryttmästare Rawdon hade gift sig med henne?
Då sir Fox Crawley fick höra, att Rebecka var gift med hans son, brast han ut i så vilda förbannelser, att vi omöjligen skulle kunna upprepa dem här, och stackars Briggs skyndade ut ur rummet av fasa och förskräckelse; och med henne vilja vi tillsluta dörren om den vansinnige gamle mannen, som var rentav utom sig av hat och halvt vansinnig av gäckad lidelse.
En dag efter sedan han hade anlänt till Drottningens Crawley, rusade han som en galning in i det rum Rebecka bebott medan hon vistades där — sparkade upp hennes koffertar och slängde omkring hennes papper,
226
