WILLIAM M. THACKERAY
skedarna och gafflarna, var, sanningen att säga, mycket förtjust i Amalia och erbjöd henne sin hand trots vad som hänt. Han gifte sig sedan år 1820 med miss Louisa Cutts (dotter till Higham och Cutts, de stora spannmålshandlarna) och fick med henne en vacker förmögenhet och för nu med sin talrika familj ett präktigt liv i sin eleganta villa. Men vi få icke låta minnet av denna hedersman få oss att avvika från vår egentliga berättelse.
Jag hoppas, att läsaren hyser en alltför god tanke om ryttmästaren och hans unga maka för att tro, att de någonsin kunnat drömma om att göra en visit i ett så avlägset kvarter som Bloomsbury, såframt de hade vetat, att den familj, vilken de hade ämnat hedra med ett besök, ej blott icke hörde till den eleganta världen, utan även var fattig och icke på något upptänkligt sätt kunde vara dem till någon nytta. Rebecka blev helt överraskad, då hon fick se det trevliga gamla hus, där hon hade åtnjutit så mycken godhet och välvilja, upp- och nedvänt av mäklare och köpare, och dess familjeskatter överlämnade till allmänt vanhelgande och plundring. En månad efter sin flykt hade hon kommit att tänka på Amalia, och Rawdon hade med ett gapskratt förklarat sig mycket villig att återse unge George Osborne. — Han är en mycket trevlig bekantskap, Becky, tillade den skalken. Jag skulle gärna vilja sälja ännu en häst åt honom. Han skulle just kunna bli vad man kallar nyttig nu, min skatt — ha, ha, ha! med vilket tal Rawdon Crawley naturligtvis icke uttryckte en bestämd önskan att "kugga" mr Osborne på spel, utan endast att begagna den billiga fördel, vilken alla sportsmän på världsmarknaden anse för sin goda och lagliga rätt.
Den gamla tanten var långsam med att "ge sig". En månad hade förflutit. Rawdon hade blivit nekad tillträde av mr Bowls; hans tjänare kunde icke längre få bostad i huset vid Park Lane, och hans brev återsändes ouppbrutna. Miss Crawley kom icke utom dörren — hon var illamående — och mrs Bute var ännu kvar hos henne och lämnade henne aldrig. Både Crawley och hans hustru
234
