VÄRLDSMARKNADEN
Striden mellan er och hans far har gjort honom djupt bedrövad. För att säga sanningen, så kommer jag hit med en hälsning från honom.
— Ah, är det ert ärende? utbrast den gamle mannen och sprang upp. Kanske att han betygar mig sitt medlidande, vasa? Det är verkligen bra hyggligt av honom, den styvryggade skojaren med sin sturska min och sin förnäma sprättaktighet. Går han ännu och slår sina krokar omkring mitt hus? Om min son hade något mod i kroppen på sig, skulle han skjuta honom en kula för pannan. Han är en lika stor skurk som hans far. Jag vill inte höra hans namn nämnas i mitt hus. Jag förbannar den dag då jag någonsin släppte honom in dit, och jag ville hellre se min dotter död vid mina fötter än gift med honom.
— Hans fars hårdhet är inte Georges fel. Er dotters kärlek är lika mycket ert verk som hans. Vem är väl ni, att ni skulle leka med två unga människors känslor och krossa deras hjärtan efter er nyck?
— Kom i håg att det inte är hans far, som bryter förbindelsen! ropade gamle Sedley. Det är jag, som förbjuder den. Den där familjen och min äro för alltid skilda åt. Jag har sjunkit djupt, men likväl inte så djupt. Och det kan ni gärna säga till hela sällskapet — son och far och systrar och hela tutten.
— Min tro är, att ni varken har förmåga eller rättighet att skilja dessa två, svarade Dobbin med låg röst, och om ni inte ger er dotter ert samtycke, så är det hennes plikt att gifta sig utan det. Det finns inte något skäl, varför hon skulle dö eller leva olycklig därför att ni fått sådana där idéer i ert huvud. Enligt min tanke är hon redan lika mycket gift, som om det hade lyst för henne i alla Londons kyrkor. Och vad kan det väl för övrigt givas för ett bättre svar på Osbornes anklagelser mot er, än att hans son önskar att inträda i er familj och gifta sig med er dotter?
En stråle av någonting liknande tillfredsställelse tycktes lysa över gamle Sedley, då denna tanke framställdes för
