Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

miss Swartz eller miss Crump eller miss Hopkins såsom hjältinna i hennes ställe?) — icke heller, säger jag, kunde man gärna vänta, att var enda en skulle ha samma ödmjuka och milda lynne som miss Amalia Sedley, begagna varje tillfälle att besegra Rebeckas hårdhjärtenhet och dåliga lynne och genom tusende vänliga ord och tjänster åtminstone för tillfället slå hennes människofientlighet på flykten.

Miss Sharps fader var artist och hade i denna egenskap givit lektioner i teckning i miss Pinkertons skola. Han var en person med gott huvud, en trevlig sällskapskarl, en vårdslös arbetare samt hade en stor fallenhet för att sätta sig i skuld jämte en viss förkärlek för kroglivet. Då han var drucken, brukade han slå sin hustru och sin dotter, och den följande morgonen plägade han, då huvudvärken ansatte honom, fara ut mot världen för att den förbisåg hans snille samt med ganska mycken fyndighet och stundom på fullgoda skäl smäda de narrarna, hans medbröder i yrket. Som det var med yttersta svårighet han kunde livnära sig själv och stod i skuld hos alla möjliga människor på en mils omkrets kring Soho, där han bodde, beslöt han att förbättra sina omständigheter genom att gifta sig med en ung kvinna av fransk härkomst, som var operadansös till yrket. Miss Sharp häntydde aldrig på sin mors låga stånd, men plägade längre fram uppgiva, att Entrechat's vore en ädel familj i Gascogne, och var mycket stolt över att härstamma från den. Ganska anmärkningsvärt är det även, att ju mera denna unga dam skred framåt i livet, desto mera tillväxte hennes förfäder i glans och rang.

Rebeckas mor hade någonstädes åtnjutit någon uppfostran, och hennes dotter talade det franska språket rent och med äkta parisiskt uttal. Detta var vid denna tid en högst ovanlig talang och ledde till hennes anställning hos den renläriga miss Pinkerton, ty då hennes mor hade avlidit och som hennes far icke ansåg det troligt, att han skulle kunna hämta sig efter sitt tredje anfall av delirium, skrev han ett manligt och rörande brev till miss

21