Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

Pinkerton, i vilket han rekommenderade det fader- och moderlösa barnet till hennes beskydd, och därefter nedsteg han i graven, sedan två exekutionsbetjänter hade tvistat med varandra över hans lik. Rebecka var sjutton år, då hon kom till Chiswick och antogs såsom elev på det villkor, att hon, såsom vi redan sett, skulle tala franska med eleverna, varemot hon skulle få fri kost och några guinéers lön om året samt rättighet att upphämta några smulor kunskap från de lärare, som meddelade undervisning i skolan.

Hon var liten och spenslig till sin gestalt, hade blek hy och guldrött hår och gick vanligen med ögonen nedslagna, men då de sågo upp, voro de mycket stora, egendomliga och tilldragande, så tilldragande, att hans ärevördighet mr Crisp, som nyligen hade kommit från Oxford och var adjunkt hos kyrkoherden i Chiswick, hans ärevördighet mr Flowerdew, förälskade sig i miss Sharp, sedan han hade blivit dödligt sårad i hjärtat av en blick från hennes ögon, vilken avsköts tvärsöver golvet i Chiswickkyrkan, från skolbänken bort till predikstolen. Denne bedårade unge man brukade stundom dricka te hos miss Pinkerton, för vilken han hade blivit presenterad av sin mamma, och föreslog verkligen någonting liknande giftermål i ett uppfångat brev, som den enögda bakelsemadammen hade fått i uppdrag att överlämna. Mrs Crisp efterskickades från Buxton och förde helt tvärt bort sin kärälsklige son, men blotta tanken på en sådan hök i Chiswickduvslaget framkallade en häftig sinnesrörelse i miss Pinkertons bröst, och hon skulle ha avlägsnat miss Sharp, om hon icke hade varit bunden vid henne medelst ett kontrakt. Icke heller ville hon någonsin riktigt tro den unga damens försäkringar, att hon aldrig hade växlat ett enda ord med mr Crisp, undantagandes under hennes egna ögon, då hon hade träffat honom vid tebordet.

Vid sidan av åtskilliga långa och starkt byggda unga damer i pensionen såg Rebecka Sharp ut som ett barn, men hon hade den olyckliga brådmognad, som fattigdomen alstrar. Mången björn hade hon talat med och av-

22