Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/291

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

TJUGOFÖRSTA KAPITLET.
En tvist om en arvtagerska.

Varje ung dam, som är begåvad med sådana egenskaper som de vilka miss Swartz ägde, kan bli älskad, och en stor, ärelysten dröm bemäktigade sig gamle mr Osbornes själ — en dröm, vilken besagda unga dam skulle förverkliga. Han uppmuntrade med den allra största hänförelse och välvilja sina döttrars älskvärda tycke för den unga arvtagerskan och förklarade, att det gjorde hans fadershjärta den innerligaste glädje att se sina döttrars kärlek så väl placerad.

— Ni ska, sade han till miss Rhoda, i vår ringa boning vid Russell Square inte finna den glans och rang, varvid ni, min unga dam, är van i West-End. Mina döttrar äro enkla och oegennyttiga flickor, men deras hjärtan sitta på rätta stället, och de ha fattat en tillgivenhet för er, som länder dem till all heder — ja, sannerligen, till all heder. Jag är en enkel, rättfram, ringa engelsk köpman — men en redlig och hederlig man, såsom mina aktade vänner Hulker och Bullock kunna intyga, vilka voro er salige begråtne fars korrespondenter. Ni ska i oss finna en enig, enkel, lycklig och jag tror mig kunna säga aktad familj — ni ska finna ett tarvligt bord och ett tarvligt folk, men en varm välkomnad, min bästa miss Rhoda — låt mig kalla er Rhoda, ty mitt hjärta känner sig så varmt draget till er. Jag är en öppen och okonstlad man, och jag tycker om er. Ett glas champagne! Hicks, champagne åt miss Swartz!

Det lider föga tvivel, att gamle Osborne verkligen trodde allt vad han sade, och att flickorna voro fullt uppriktiga i sina vänskapsbetygelser mot miss Swartz.