Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/293

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

och rangens värld. Hans blod sjöd av hederlig engelsk stolthet, då han såg namnet Osborne adlat i hans sons person och tänkte på att han möjligen skulle komma att bli stamfar åt en ärorik avkomma av baroneter. Han snokade och forskade så länge i City och på börsen, till dess han fick veta allt, som rörde den unga arvtagerskans förmögenhet, hur hennes pengar voro placerade och var hennes egendomar lågo. Unge Fred Bullock, av vilken han erhöll många värderika upplysningar, skulle gärna själv gjort ett bud på henne (detta var den unge bankirens sätt att uttrycka sig), såframt han icke hade legat för ankar hos Maria Osborne. Men då han icke var i stånd att få henne till hustru, gillade den oegennyttige Fred henne högeligen såsom svägerska.

— Det är bäst att George genast griper sig an och söker att vinna henne, var hans råd. Smid medan järnet är varmt — medan hon ännu är färsk i staden. Om några få veckor kommer kanske någon satans junker från West-End med en titel och inte ett öre på fickan och sticker ut oss cityfolk samt och synnerligen, liksom lord Fitzrufus gjorde förlidet år med miss Grogram, som var öppet förlovad med Podder i firman Podder & Browns. Ju förr det sker, desto bättre, mr Osborne, det är min tanke om saken, sade den skalken. Då Osborne hade lämnat kontoret, påminde sig emellertid mr Bullock Amalia, vilken vacker flicka hon var och hur ömt hon hade varit fäst vid George Osborne, och så ägnade han minst tio sekunder av sin dyrbara tid åt att beklaga den olycka, som drabbat den stackars unga flickan.

Medan sålunda George Osbornes bättre känslor jämte hans gode vän och skyddsande Dobbin förde den pliktförgätne tillbaka till Amalias fötter, gjorde Georges far och systrar upp för honom detta lysande parti, vilket de aldrig drömde om att han skulle kunna motstå.

Då den äldre Osborne gav vad han kallade "en vink", var det icke möjligt för den allra slöaste att misstaga sig på hans mening. När han sparkade en betjänt utför trapporna, kallade han detta en vink åt den senare att

285