VÄRLDSMARKNADEN
de förmåner du haft eller de pengar du erhållit. Om jag hade haft det umgänge, som visst folk haft genom mina tillgångar, skulle min son kanske inte haft anledning att skryta med sin överlägsenhet och sina förnäma vänner (dessa ord yttrades i den äldre Osbornes mest sarkastiska ton). Men på min tid ansågs inte den för en gentleman som förolämpade sin far. Om jag hade tillåtit mig någonting sådant, skulle min far ha kastat mig utför trapporna.
— Jag har inte förolämpat er, sir. Jag bad er bara erinra er, att er son är en gentleman likaväl som ni själv. Jag vet ganska väl att ni ger mig fullt upp med pengar, sade George, i det han lekte med en sedelbunt, som han på morgonen hade fått av mr Chopper. Ni påminner mig alltför ofta därom för att jag skulle kunna glömma det.
— Jag skulle önska att du ville minnas andra saker lika väl, svarade fadern. Jag skulle önska, att ni ville minnas att jag är herre och husbonde i detta hus — så länge ni behagar hedra det med ert sällskap, herr kapten — och att det där namnet — att du — att jag…
— Att vad för slag, sir? frågade George med en aldrig så litet sarkastisk min och ton, i det han slog i ett nytt glas vin åt sig.
— Att, utbrast fadern med en häftig ed, det där Sedleyska namnet aldrig får nämnas här, sir — att ingen enda av det där fördömda följet får nämnas här!
— Det var inte jag som först nämnde miss Sedleys namn. Det var mina systrar, som talade illa om henne inför miss Swartz, och så sant jag lever, ämnar jag inte försvara henne vart jag kommer. Ingen ska i min närvaro tala om detta namn på ett föraktfullt sätt. Jag tycker att vår familj redan tillfogat henne tillräckligt mycken oförrätt och att den nu kan upphöra att nedsätta och förtala henne, då hon är olycklig. Jag kommer att mana ut och skjuta varenda mansperson, utom er, som säger ett ord emot henne.
— Gå på, sir, gå på! ropade den gamle herrn med ögon som blängde så vilt, att de tycktes vilja falla ur sina hålor.
— Gå på med vad, sir? Med att tala om det sätt, varpå