Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

lägsnat från faderns dörr; mången krämare hade hon smekt och smickrat till gott lynne och till att bevilja kredit på ännu ett mål. Hon satt vanligen hos sin far, som var mycket stolt över hennes goda huvud, och hörde många av hans vilda stallbröders tal, vilket ofta var föga passande för en flickas öron, men hon hade aldrig varit flicka, sade hon, utan hon hade varit kvinna sedan hon var åtta år gammal. Ack, varför släppte miss Pinkerton en sådan farlig fågel in i sin bur?

Saken var den, att den gamla damen trodde Rebecka vara den mildaste varelse i världen, så utmärkt plägade Rebecka vid de tillfällen, då hennes far förde henne med sig till Chiswick, spela naiv och okonstlad. Hon trodde henne vara ett blygsamt och oskyldigt litet barn, och endast ett år före den uppgörelse, enligt vilken Rebecka hade kommit i hennes hus, hade miss Pinkerton majestätiskt och med ett litet tal förärat henne en docka, vilken i förbigående sagt var miss Swindles egendom, på vilken man hade lagt beslag, då man kom på denna unga dam med att i smyg leka med den under lektionstimmarna. Hur skrattade icke fadern och dottern, då de vandrade hem tillsammans efter soarén (det var vid ett av de tillfällen, då de offentliga föredragen hållas, varvid samtliga lärarna voro inbjudna), och hur miss Pinkerton skulle ha rasat, om hon hade sett den karikatyr av hennes själv, som den lilla skådespelerskan Rebecka förstod att göra av sin docka! Hon brukade hålla långa dialoger med densamma; den utgjorde en verklig fröjd för Newman Street, Gerhard Street och artisternas kvarter, och då de unga målarna kommo för att dricka sin toddy hos sin lättjefulle, utsvävande, kvicke och jovialiske äldre kamrat, brukade de regelbundet fråga Rebecka, om miss Pinkerton var hemma; hon var lika väl känd av dem, stackars människa, som mr Lawrence eller presidenten West. En gång hade Rebecka den äran att få tillbringa några få dagar i Chiswick, varefter hon förde Jemima hem med sig och gjorde en annan docka, föreställande miss Jemima, ty ehuru denna hederliga varelse hade givit henne sylt

23