Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/313

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

eller en exekutionsbetjänt och hans biträde? Två av dessa avskyvärda uslingar vakade hela förliden vecka hos frukthandlaren mittemot, och vi kunde inte komma ut förrän på söndagen. Om tant inte ger med sig, hur skola vi då bete oss?

Rawdon berättade med det ena gapskrattet efter det andra ett dussin lustiga anekdoter om sina björnar och Rebeckas skickliga behandling av dem. Han bedyrade med en kraftig ed, att det icke fanns någon kvinna i Europa, som kunde prata omkull en fordringsägare så som hon. Nästan omedelbart efter deras giftermål hade denna övning börjat, och hennes man förstod att uppskatta det omätliga värdet av en sådan hustru. De hade fullt med kredit, men de hade även fullt upp med obetalda räkningar och ledo stor brist på kontanter. Men inverkade väl dessa penningförlägenheter på Rawdons goda lynne? Nej, icke det ringaste. Envar på världsmarknaden måste ha märkt, hur väl de personer leva, som sitta makligt i ett djup av skulder; hur de icke förneka sig någonting och hur muntra och glada de äro till sinnes. Rawdon och hans hustru hade de bästa rummen i värdshuset i Brighton; värden bugade sig djupt för dem, såsom för sina bästa kunder, då han bar in första rätten till dem, och Rawdon klagade på maten med ett övermod, som ingen pär i hela landet kunde överträffa. Lång vana, ett manligt utseende, otadliga stövlar och kläder samt en lycklig käckhet i sättet skola ofta hjälpa en man lika mycket som ett stort saldo hos en bankir.

De båda nygifta paren möttes ständigt i varandras rum, Efter ett par dagars förlopp började herrarna att spela sitt lilla parti piket om aftonen, medan deras hustrur sutto avsides och språkade. Detta tidsfördriv och ankomsten av Josef Sedley, som uppträdde i sin stora öppna vagn och spelade några partier biljard med ryttmästaren, fyllde åter någorlunda Rawdons börs och inbragte honom kontanter, utan vilka även de största snillen ofta stå rådlösa.

De tre herrarna gingo sålunda bort för att se Blixten

20. — Thackeray, Världsmarknaden. I.305