WILLIAM M. THACKERAY
gång få tala med henne (en tillåtelse som lätt beviljades), bugade sig och tog avsked med den vissa övertygelsen, att nyheten inom de nästa fem minuterna skulle bli meddelad de andra damerna.
Han hade knappast avlägsnat sig förrän miss Maria och miss Wirt rusade in till miss Osborne och av denna dam fingo höra hela den märkvärdiga hemligheten. För att göra systrarna rättvisa, så var ingendera av dem så särdeles förtörnad. I ett hemligt giftermål ligger något som gör att få fruntimmer kunna bli allvarsamt onda däröver, och Amalia rentav steg i deras aktning i anledning av det mod, hon hade visat i att samtycka till föreningen. Under det de som bäst diskuterade nyheten och pratade hit och dit och undrade vad pappa skulle säga, hördes ett högljutt slag på porten likt ett hämnande åskslag, som kom de kvinnliga konspiratörerna att hoppa till. Det måste bestämt vara pappa, tänkte de, men det var icke han, utan endast mr Frederick Bullock, som enligt överenskommelse hade infunnit sig för att föra damerna till en blomsterutställning.
Denne herre blev naturligtvis icke länge hållen i okunnighet om hemligheten, men då han hörde den, visade hans ansikte en överraskning, som var helt olika den min av sentimental förvåning, som systrarnas anleten buro. Mr Bullock var en världsman och kompanjon i en rik bankirfirma. Han visste vad penningen är och vad värde den har, och en stråle av glad väntan lyste i hans små ögon och fick honom att le åt Maria, i det han tänkte på att hon genom denna Georges dårskap möjligen skulle bli värd trettiotusen pund mera än han någonsin hade hoppats att få med henne.
— Min själ, Jane, sade han och betraktade den äldre systern med ett visst intresse, torde inte Eels komma att ångra att han slog upp. Ni torde ändå till slut bli en femtiotusenpundare!
Systrarna hade ända hittills icke kommit att tänka på penningfrågan, men Fred Bullock skämtade mycket trevligt med dem därom under deras förmiddagspromenad,
314
