Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

På sådant sätt försvarade skolförestånderskan rekommendationen inför sitt samvete; kontraktet upphävdes och lärlingen var fri. Den strid, som vi här omtalat på några få rader, räckte i flera månader, och då miss Sedley, som nu var sjutton år gammal, skulle lämna skolan och hyste vänskap för miss Sharp (detta är den enda punkten i Amalias uppförande, sade Minerva, som inte varit tillfredsställande för hennes skolmästarinna), blev denna bjuden av sin vän att tillbringa en vecka eller par i hennes hem, innan hon tillträdde sin plats som guvernant i en enskild familj.

Sålunda började världen för dessa båda unga damer. För Amalia var det en alldeles ny, frisk, lysande värld, där allt stod i blom. För Rebecka var det icke en alldeles ny värld, ja, om vi måste säga sanningen rörande den där Crispaffären, så hade bakelsemadammen antytt för en annan, som meddelade det åt en tredje såsom ett alldeles obestridligt faktum, att det hade varit mera mellan mr Crisp och miss Sharp än vad som hade berättats och att det där brevet var ett svar på ett annat brev. Men vem kan väl säga, hur saken verkligen förhöll sig? Om Rebecka också icke började sin värld, så började hon den åtminstone på nytt.

Då de unga damerna uppnådde tullbommen i Kensington, hade Amalia visserligen icke glömt sina skolkamrater, men hade avtorkat sina tårar och rodnat betydligt och känt sig helt förtjust över en gardesofficer, som hade fått ögonen på henne, då han red förbi och yttrat: — På min ära, en tusan så söt flicka! Och innan vagnen kom till Russell Square, hade man talat en hel hop om kuren på hovet och om de unga damerna nyttjade puder likaväl som styvkjortlar, då de presenterades, och om hon skulle få denna ära: på lordmayorns bal visste hon att hon skulle få komma. Och då de slutligen anlände hem, steg Amalia Sedley ur vagnen vid Sambos arm, så lycklig och så vacker som någon flicka i hela den stora staden London. Både Sambo och kusken kommo överens därom, och så gjorde även fadern och modern, och så

27