Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/361

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

uppfattade slutligen det komiska i frasen och nedskrev den med ett grin.

"Bli olycksbringande för mig, har jag kommit hit för att taga farväl av min käraste och äldsta vän. Jag besvär er att ni, innan jag avlägsnar mig för att måhända aldrig mera komma tillbaka, måtte låta mig ännu en gång få trycka den hand, av vilken jag i hela mitt liv aldrig mottagit annat än godhet."

— Annat än godhet, upprepade Rawdon i det han skrev ned orden och kände sig helt förvånad över den lätthet, varmed han satte ihop sitt brev.

"Jag begär ingenting av er, utom att vi måtte skiljas åt utan ovänskap. Jag har min familjs stolthet i somliga punkter, ehuru icke i alla. Jag gifte mig med en målares dotter och blygs inte över föreningen."

— Nej, förbanna mig om jag det gör! utropade Rawdon.

— Du gamla, goda tok, sade Rebecka, i det hon gav honom ett nyp i örat och lutade sig ned över honom för att se efter huruvida han hade begått några misstag i stavningen; vänskap stavas inte med e, och stolthet stavas med o i stället för å; och så ändrade han dessa ord, bugande sig för sin lilla hustrus överlägsna kunskap.

"Jag trodde att ni kände till min böjelse", fortfor Rebecka att diktera, "ty jag visste, att mrs Bute Crawley gjorde allt för att uppliva och underblåsa den, men jag gör inte några förebråelser. Jag gifte mig med en fattig flicka och underkastar mig följderna av det steg jag tagit. Lämna er förmögenhet åt vem ni behagar, min goda tant; jag skall aldrig komma att beklaga mig över det sätt, varpå ni förfogar över densamma. Jag skulle önska att jag kunde övertyga er om att jag älskar er för er egen skull och inte för edra pengars. Jag vill så gärna bli återförsonad med er, innan jag lämnar England. För all del, låt mig få se er, innan jag reser — jag besvär er därom. Om ett par veckor eller månader härefter torde det möjligen bli för sent, och jag kan inte uthärda tanken på att lämna landet utan ett vänligt avskedsord av er."


23. — Thackeray, Världsmarknaden. I.353