VÄRLDSMARKNADEN
i går som de hade träffats. Vad Rawdon angår, blev han blodröd i ansiktet och nästan kramade sönder miss Briggs hand, så stor var hans förtjusning och hans förlägenhet i anledning av detta möte. Kanske var det egennytta som förorsakade denna rörelse eller kanske var det tillgivenhet; kanske kände han sig även rörd av den förändring som de sista veckornas sjukdom hade åstadkommit hos hans tant.
— Den gamla flickan har alltid betett sig hederligt och galant emot mig, sade han till sin hustru, då han berättade henne detta möte, och jag kände mig riktigt konstig och allt det där och gick bredvid vad heter det nu igen och ända fram till hennes port, där Bowls kom ut för att hjälpa henne in. Och jag hade så gärna velat gå med in, men…
— Du gick således inte in, Rawdon? ropade hans hustru.
— Nej, vet du, min vän, jag var fördöme mig riktigt harig, då det kom därhän.
— Din narr! du borde ha gått in och aldrig kommit ut igen! sade Rebecka.
— Se så, kom inte med några otidigheter! sade den tjocke dragonen helt buttert. Det kan visst vara möjligt, att jag var en narr, Becky, men du borde inte säga det! och därmed gav han sin hustru en blick, sådan han kunde giva den då han var ond, och som icke var angenäm att skåda.
— Nå ja, min vän, i morgon måste du hålla utkik och gå och besöka henne, vare sig att hon ber dig göra det eller inte, sade Rebecka, sökande att lugna sin vreda äkta hälft, som härpå svarade, att han ämnade göra som han behagade och skulle be henne att en annan gång vara litet hövligare — och så gick den sårade äkta mannen ut och tillbragte förmiddagen i biljardrummet, butter, tyst och misstänksam.
Men innan kvällen var förbi, måste han ge vika och som vanligt erkänna sin hustrus överlägsna klokhet och förtänksamhet, på grund av det bedrövliga sätt, varpå
