Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/373

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

sitt öde eller tänkte på Georges köld eller på Rebeckas ögon, såsom hon på sista tiden hade plägat göra. Hon kom ned och kysste sin far och mor och pratade med den gamle herrn och gjorde honom mera munter och glad, än han hade varit på mången god dag. Hon satte sig ned vid pianot, som Dobbin hade köpt åt henne, och sjöng igenom alla sin fars gamla älsklingssånger. Hon förklarade teet vara förträffligt och berömde den utsökta smak, varmed marmeladen var upplagd i syltskålen. Och i sitt beslut att göra alla andra lyckliga kände hon även sig själv lycklig och sov helt gott i den stora paradbädden och vaknade endast upp med ett leende, då George kom hem från teatern.

Den följande dagen hade George viktigare "bestyr" att sköta än det, som förde honom till teatern för att se mr Kean i Shylock. Omedelbart efter sin ankomst till London hade han skrivit till sin fars juridiska ombud, förklarande det vara hans kungliga vilja, att ett möte skulle äga rum dem emellan. Hans förluster på biljard och kortspel till ryttmästare Crawley hade nästan tömt den unge mannens börs, som behövde påfyllning innan han begav sig ut, och han hade ingen annan utväg än att taga av de tvåtusen pund, som skulle utbetalas till honom av faderns ombud. Han var inom sig fullt övertygad om att fadern snart nog skulle giva med sig. Hur kunde väl någon far länge förhärda sig mot ett sådant mönster som han? Om hans gamla och personliga förtjänster icke lyckades att beveka fadern, beslöt George att han skulle till den grad utmärka sig i det stundande fälttåget, att den gamle herrn skulle giva med sig. Och om så icke skedde? Bah, världen låg framför honom. Hans lycka i kortspel kunde ändra sig och tvåtusen pund kunde alltid räcka till åtskilligt.

Och så skickade han Amalia ännu en gång i vagn till hennes mamma med bestämda order och oinskränkt fullmakt för damerna att köpa allt, som behövdes åt en dam av mrs George Osbornes samhällsställning, som skulle göra en utländsk resa. De hade endast en dag på sig för att komplettera utstyrseln, och man torde därför

365