WILLIAM M. THACKERAY
— En av de personer, som ha den avlidna mrs Osbornes affärer om hand, är för närvarande inte i staden, sade han likgiltigt, men min klient vill gärna gå edra önskningar till mötes och så fort som möjligt bli kvitt den här affären.
— Ge mig en invisning, sir, svarade kaptenen helt buttert. Jag ger shillingarna och halvpencen tusan, tillade han, då advokaten räknade ut summan på öret, och smickrande sig med att han medelst detta drag av storsinthet hade förbluffat den gamle struffeln, gick han ut ur kontoret med papperet i sin ficka.
— Den där göken sitter inom två år i häkte, det kan ni lita på, sade mr Higgs till mr Poe.
— Tror ni inte att gubben låter beveka sig? sade mr Poe.
— Har ni hört att en sten låter beveka sig? svarade mr Higgs.
— Den där unge herrn lever allt undan bra fort, sade mr Poe. Han har inte varit gift mer än en vecka, och ändå såg jag honom i sällskap med några andra militärer följa mrs Highflyer till vagnen efter spektaklets slut i går kväll.
Därefter kom en annan affär före, och mr George Osborne var från detta ögonblick utplånad ur dessa värda herrars minne.
Invisningen var på våra vänner Hulker och Bullock vid Lombard Street, till vilkas hus George nu ställde sina steg och där han erhöll sina pengar. Frederick Bullock, vars gula ansikte var lutat över en huvudbok, i vilken en lugn och stadig kontorist satt och skrev, var händelsevis inne i rummet, då George trädde in. Hans gula ansikte fick en vitare färg, då han fick se kaptenen, och han lomade nu med en förlägen min in i det innersta rummet. George stirrade alltför ivrigt på pengarna (ty han hade aldrig förr haft en sådan summa) för att märka sin systers gulbleke friares uppsyn eller flykt.
Frederick Bullock berättade sedan för gamle Osborne, hur hans son hade sett ut och betett sig.
368
