Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/385

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

Och han i sin uniform — hur mycket vackrare var icke han än någon annan karl i rummet! Hon kände att han betraktade henne med ömhet och kände sig överlycklig av hans godhet.

— Jag skall vara vänlig mot alla hans vänner, beslöt hon i sitt hjärta. Jag skall hålla av alla dem som hålla av honom. Jag skall försöka att alltid vara vid gott lynne och göra hans hem lyckligt.

Regementet adopterade henne med acklamation. Kaptenerna gillade, löjtnanterna applåderade och fänrikarna beundrade. Gamle doktor Cutler kom fram med en eller par kvickheter, vilka, eftersom de rörde hans yrke som läkare, icke torde böra upprepas här, och Cackle, bataljonsläkaren, nedlät sig att pröva henne i litteraturen och kosta på henne sina tre bästa franska citat, medan unge Stubble gick omkring från den ena till den andra och viskade: — Tusan så söt flicka! — inte sant? och icke tog ögonen ifrån henne, utom då punschen bjöds omkring.

Vad kapten Dobbin angår, så talade han icke ett ord med henne på hela aftonen. Men han och kapten Porter vid det 150:de förde Josef hem till hotellet i ett mycket gråtmilt tillstånd, sedan han med stor effekt hade berättat sin historia om tigerjakten både i mässrummet och senare vid soarén för mrs O'Dowd med sin turban och sin paradisfågel. Sedan Dobbin hade överantvardat skatteindrivaren i hans betjänts händer, gick han och promenerade utanför porten till hotellet och rökte en cigarr. George hade under tiden omsorgsfullt svept in sin hustru i hennes schal och förde henne bort från mr O'Dowds efter ett allmänt handskakande med de unga officerarna, som följde henne ut till vagnen och hurrade, då åkdonet for av. Och då nu Dobbin vid Amalias ankomst till hotellet trädde fram för att hjälpa henne ur, gav hon honom leende en liten upptuktelse för att han icke hade tagit den ringaste notis om henne under hela aftonen.

Kapten Dobbin fortsatte det lugnande nöjet att röka långt efter sedan hotellet och gatan hade blivit tysta. Han

337