WILLIAM M. THACKERAY
Flanahans i Ilyssus Grove, Booterstown nära Dublin, med en markisinna till att lära oss det äkta parisiska uttalet och en avskedad generalmajor i fransk tjänst för att lära oss exercis.
Av denna konstigt sammansatta familj befann sig vår förvånade Amalia helt plötsligt vara en medlem — med fru majorskan O'Dowd till äldre syster. Hon blev presenterad för de övriga kvinnliga anförvanterna på majorskans soaré, varvid hon, eftersom hon var stillsam och godlynt och icke alltför vacker, gjorde ett behagligt intryck, till dess herrar officerare anlände från middagen och allasammans visade en sådan beundran för henne, att hennes systrar naturligtvis började att finna en hel hop fel hos henne.
— Jag vill hoppas att kapten Osborne har stångat hornen av sig, sade mrs Magenis till mrs Bunny. — Om en omvänd utsvävande sälle blir en god äkta man, så har hon sannerligen goda utsikter med George, anmärkte mrs O'Dowd till mrs Posky, som nu hade mist sin ställning såsom den yngsta frun i regementet och därför var helt förtörnad på inkräktaren. Och vad mrs Kirk angår, så gjorde denna doktor Ramshorns lärjunge Amalia två huvudfrågor i religionen för att se om hon var väckt, och då hon av mrs Osbornes svar fann, att hon svävade i ett ytterligt mörker, stack hon i handen på henne tre små andaktsböcker med planscher, nämligen "Den Tjutande Öknen", "Tvätterskan på Wandsworth Allmänningen" och "Soldatens Bästa Bajonett", vilka mrs Kirk bad Amalia läsa innan hon denna afton gick till vila. Samtliga herrarna samlade sig snart kring sin kamrats täcka hustru och ägnade henne sin hyllning med militärisk ridderlighet. Hon hade en verklig liten triumf, som livade hennes sinnen och fick hennes ögon att stråla. George var helt stolt över hennes popularitet och belåten med det sätt (vilket var mycket glatt och intagande, ehuru naivt och en smula blygt), varpå hon mottog herrarnas uppmärksamhet och besvarade deras artigheter.
