Hoppa till innehållet

Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/409

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

Osborne komma och gå utan att visa den allra ringaste misslynthet.

George var så upptagen av sina nya bekanta, att han och Dobbin icke voro på långt när så mycket tillsammans som förr. George undvek honom både på allmänna platser och inom regementet, och tyckte, som vi sett, icke så särdeles om de predikningar, som hans äldre vän och kamrat var benägen att hålla för honom. Om också hans uppförande gjorde kapten Dobbin mycket allvarsam och kall, vad tjänade det väl i det hela till att säga George, att han, trots att hans polisonger voro stora och att hans tanke om sin egen slughet var lika stor, var lika oerfaren och enfaldig som någon skolpojke, att Rawdon gjorde honom till sitt offer, liksom han hade gjort med så många andra, och att han, då han icke längre kunde draga någon nytta av honom, skulle stöta honom ifrån sig med förakt? Han ville icke lyssna därtill, och som Dobbin på de dagar, då han besökte Osbornes hus, sällan hade den förmånen att träffa sin gamle vän, inbesparades många obehagliga och onyttiga ord dem emellan. Vår vän George var ända upp över öronen i nöjena på världsmarknaden.

Sedan Darius' dagar har det aldrig funnits ett så lysande lägerfölje som det, vilket följde hertigens av Wellington armé i Nederländerna år 1815 och förde den dansande och festande så att säga ända till bataljens rand. En viss bal, som en viss hertiginna gav i Brüssel den 15 juni ovannämnda år, har blivit historisk. Hela Brässel hade varit i en häftig uppståndelse i anledning därav, och jag har hört av damer, som vid den tiden befunno sig i nämnda stad, att bland personer bland deras eget kön talet om och intresset för balen var vida livligare än talet om och intresset för fienden i deras front. Striderna och intrigerna och bönerna om att få biljetter voro sådana, som endast engelska damer kunna använda för att vinna tillträde till sin egen nations förnäma societet.

Josef och mrs O'Dowd, som brunno av längtan att bli bjudna, sökte förgäves att skaffa sig biljetter, men andra

26. — Thackeray, Världsmarknaden. I.401