WILLIAM M. THACKERAY
veckor, och en annan kvinna skrattade åt henne och gjorde narr av henne, och hennes man lät henne hållas utan att bli ond däröver. Han var icke ens ond på sig själv, den hederspaschan; han medgav visserligen för sig själv, att det var fanken så illa gjort, men för tusan, om en vacker kvinna nödvändigt vill kasta bort sig på en, vad kan en stackars karl göra? Jag medger att jag verkligen är litet fri med fruntimmer, hade han ofta, leende och listigt nickande, sagt till Stubble och Spooney och andra kamrater vid bordet i officersmässen, och dessa respekterade honom ännu mera för hans käckhet och mod. Näst att segra i krig, har seger i kärlek i urminnes tider varit en källa till stolthet bland männen på världsmarknaden, ty hur skulle väl annars skolpojkar kunna skryta över sina kärleksäventyr eller Don Juan vara populär?
Med en fast och innerlig övertygelse, att han var en riktig hjärtetjuv och bestämd att segra, satte sig därför mr Osborne icke på tvären mot sitt öde utan överlämnade sig självbelåtet däråt; och som Amalia icke sade mycket eller plågade honom med sin svartsjuka, utan endast kände sig olycklig och sörjde i tysthet, behagade han inbilla sig, att hon icke misstänkte vad alla hans bekanta sågo och visste — nämligen att han ursinnigt kurtiserade mrs Crawley. Så ofta hon var ledig, red han ut med henne. Han föregav för Amalia, att han måste sköta affärer, som rörde regementet (med vilken osanning han icke på minsta sätt lyckades att föra henne bakom ljuset), och dömande sin hustru till enslighet eller sin brors sällskap, tillbragte han sina aftnar i sällskap med herrskapet Crawley, tappande pengar åt mannen och smickrande sig med att hustrun var dödligt förälskad i honom. Det är ganska sannolikt, att detta värda par aldrig öppet konspirerade emot honom och kommo överens därom i tydliga ordalag: den ene att locka den unge mannen, medan den andre vann hans pengar på spel, men de förstodo. varandra fullkomligt, och Rawdon lät
400
