VÄRLDSMARKNADEN
det gläder mig att se er. Ha ni och Malla redan grälat med Josef, så att han önskar komma härifrån?
— Jag lovade min kamrat Bonamy att äta middag med honom, sade Josef.
— Se så! Vad är det för slag! Lovade du inte din mor att äta middag här hos oss?
— Men i den här dräkten är det ju omöjligt.
— Se på honom, miss Sharp, är han inte tillräckligt vacker för att äta middag var som helst?
— Vid dessa ord såg miss Sharp naturligtvis på sin vän, varvid båda brusto ut i ett skratt, som synnerligt roade den gamle herrn.
— Såg ni någonsin ett par sådana här buckskinnsbyxor hos miss Pinkerton? fortfor han, fullföljande sin fördel.
— Kors i Herrans namn, pappa! ropade Josef.
— Se så, nu har jag sårat hans känsla. Min bästa mrs Sedley, jag har sårat er sons känslor. Jag har hänsyftat på hans buckskinnsbyxor. Fråga miss Sharp, om jag inte har gjort det. Se så, Josef, bli nu vän med miss Sharp och låt oss alla gå och äta middag.
— Vi ha en pillau,[1] Josef, just sådan som du tycker om den, och pappa har fört hem en utmärkt piggvar från fisktorget.
— För nu ned miss Sharp, så följer jag efter med de här båda unga damerna, sade fadern, i det han tog sin hustrus och dotters arm och helt muntert vandrade ned till matsalen.
Om miss Sharp hade i sitt hjärta beslutit att erövra denne tjocke sprätt, tror jag icke, mina damer, att vi ha någon rättighet att tadla henne därför, ty ehuru unga damer vanligen överlämna åt sina mammor bestyret att jaga efter tillkommande äkta män, måste vi komma ihåg, att miss Sharp icke hade någon huld moder, som kunde arrangera dylika grannlaga saker åt henne, och att, om hon icke själv skaffade sig en man, det icke fanns någon annan i hela vida världen, som ville befria henne från
- ↑ Pillau = lammkött med ris, starkt kryddat med peppar. Ö. a.
