Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/419

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

VÄRLDSMARKNADEN

På söndagarna och vid tillfällen av en mera högtidlig natur plägade mrs O'Dowd med mycken värdighet läsa i en stor volym av hennes onkel domprostens predikningar. Den hade varit henne till stor tröst ombord på fartyget, då de foro tillbaka hem och så när hade förlist på återvägen från Västindien. Efter regementets avmarsch tog hon nu åter till denna bok. Kanske förstod hon icke mycket av vad hon läste och möjligen voro hennes tankar på annat håll: men försöket att sova med stackars Micks nattmössa där på huvudkudden var alldeles förgäves. Så går det här i världen. Per och Pål marschera bort till ärans fält med tornistern på ryggen och efter musikens livliga toner, medan Greta och Lisa stanna hemma och sörja och ha god tid att tänka och grubbla och minnas.

Rebecka, som visste hur onyttig sorg och saknad äro och hur hängivenhet åt en känslosam stämning endast tjänar till att göra en människa ännu mera dyster och nedstämd, beslöt visligen att icke låta fåfängliga sorgkänslor få makt över henne och bar skilsmässan från sin man med äkta spartanskt lugn och sinnesstyrka. Ja, kapten Rawdon själv var vida mera rörd vid avskedstagandet än den beslutsamma lilla kvinna han sade farväl. Hon hade besegrat denna råa och grova natur, och han aktade och älskade och beundrade henne av alla sina krafter. Han hade aldrig i hela sitt liv varit så lycklig som hans hustru hade gjort honom under de sista få månaderna. Alla de forna nöjena vid kappränningar, dryckeslag, jakter och spelbord, alla de föregående kärleksäventyren och kurtiserna med sömmerskor och dansöser och andra denne klumpige militäre Adonis' lika lätta triumfer voro helt fadda i jämförelse med de tilllåtna äktenskapliga fröjder han på sista tiden hade njutit.

Hon hade ständigt förstått att roa och förströ honom, och han hade funnit sitt hus och hennes sällskap tusen gånger behagligare än något ställe eller sällskap, som han någonsin hade besökt från sin barndom ända tills nu. Och han förbannade sina forna dårskaper och utsvävningar och beklagade framför allt sina stora skulder,

411