WILLIAM M. THACKERAY
saker äro i ordning. Kanske kommer jag inte tillbaka till frukosten, min gumma.
Med dessa ord, som uttryckte hans förmodan att regementet skulle komma att marschera den följande morgonen, upphörde majoren att tala och somnade in.
Mrs O'Dowd, den goda husmodern, utstyrd i papiljotter och nattröja, insåg, att det i ett sådant ögonblick var hennes plikt att handla i stället för att sova. — Jag får tid nog till det, då Mick är borta, sade hon, och så packade hon hans reskappsäck färdig till marschen, borstade hans rock och hans mössa och andra krigiska persedlar och lade dem i ordning åt honom och så stoppade hon i hans kappfickor ett litet paket med förfriskningar och en liten flaska med korgflätning, som innehöll ett gott kvarter särdeles god och hälsosam konjak, på vilken hon och majoren satte högt värde, och då repeteruret pekade på halv tu och dess innanverk slog denna ödesdigra timme, väckte majorskan upp sin major och hade en så god kopp kaffe i ordning åt honom, som någon smakade denna morgon i Brüssel. Och vem är det väl som vill bestrida att denna värda dams tillrustningar visade lika mycken ömhet och tillgivenhet som de anfall av tårar och svimningar, varmed mera känsliga fruntimmer visa sin kärlek, och att deras gemensamma kaffedrickning, medan signalhornen ljödo till samling och trummorna gingo i stadens olika kvarter, icke var mera nyttig och på sak än något blott och bart känsloutbrott kunnat vara? Följden var också den, att majoren infann sig till paraden helt rask och kry och livlig och att hans finrakade, blomstrande ansikte, där han satt på hästen, ingav hela kåren glatt mod och tillförsikt. Samtliga officerarna saluterade henne, då regementet marscherade förbi balkongen, på vilken denna hederliga kvinna stod och vinkade uppmuntrande åt dem, i det de tågade förbi, och jag vill våga, att det icke var brist på mod, utan en känsla av det passande och kvinnlig grannlagenhet, som hindrade henne från att själv i egen person sätta sig i spetsen för det tappra regementet och föra det till striden.
410
