VÄRLDSMARKNADEN
George avskar alltid helt tvärt dessa böner på sitt vassa och bestämda sätt.
— Jag är en hederlig man, sade han, och om jag hyser en känsla, så visar jag den, såsom varje hederlig människa gör. Hur tusan, min söta vän, vill du väl att jag skulle kunna uppföra mig aktningsfullt mot en sådan narr som din bror?
Till följd därav var Josef rätt belåten med Georges frånvaro. Hans civila hatt och handskar lågo på ett sidobord, och tanken på att ägaren var borta fyllde Josef med en hemlig känsla av glädje.
— Han ska inte denna morgon förarga mig med sin sprättaktiga min och sin oförskämdhet, tänkte Josef.
— Lägg kaptenens hatt i yttre rummet, sade han till sin betjänt Isidor.
— Kanske kommer han aldrig mer att behöva den, svarade lakejen, med en listig blick på sin herre. Även han hatade George, vars övermod och oförsynthet mot honom voro av den äkta engelska sorten.
— Gå ut och hör efter om madame kommer ut till frukosten, sade mr Sedley med stort majestät, ty han skämdes över att inlåta sig i samtal med sin betjänt rörande sin ovilja mot George, ehuru han, sanningen att säga, mångfaldiga gånger förut hade utfarit i smädelser emot honom inför denne samme betjänt.
Madame kunde tyvärr icke komma ut till frukosten och breda honom de rara smörgåsar, som mr Josef älskade. Madame var alltför sjuk därtill och hade varit i ett förskräckligt tillstånd, alltsedan hennes man hade avlägsnat sig, så sade hennes bonne. Josef visade sitt deltagande genom att slå i en stor kopp te åt henne. Detta var hans sätt att visa välvilja, och han ökade denna ännu ytterligare, ty han skickade henne icke blott hennes frukost, utan funderade även på vilka läckerheter hon möjligen kunde önska till middagen.
Isidor, betjänten, hade stått helt buttert och sett på, medan Osbornes betjänt packade in kaptenens saker före hans avtåg, ty först och främst hatade han mr Osborne,
