Sida:Världsmarknaden del 1 1926.djvu/436

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

WILLIAM M. THACKERAY

— Ge mig min överrock och mössa, sade han, och kom och följ med mig. Jag ämnar själv gå ut och undersöka de där ryktenas sanning.

Isidor var ursinnig över att Josef tog på sig den galonerade rocken och sade:

— Det är bäst att mylord inte bär den där militäriska rocken, ty fransmännen ha svurit att inte ge pardon åt en enda engelsk krigare.

— Tyst, ni gunstig junker! sade Josef, ännu med en beslutsam min och stack med okuvlig beslutsamhet sin arm in i rockärmen, och vid utförandet av denna heroiska handling överraskades han av mrs Rawdon Crawley, som kom för att besöka Amalia och hade stigit in utan att ringa på yttre dörren.

Rebecka var mycket nätt och fint klädd som vanligt; hennes lugna sömn efter Rawdons avfärd hade uppfriskat henne, och hennes friska, leende kinder voro helt angenäma att skåda i en stad och på en dag, då varje annans ansikte bar uttryck av den djupaste oro och dysterhet. Hon skrattade åt den ställning, i vilken hon upptäckte Josef, och de ansträngningar och konvulsiviska vridningar, med vilka den korpulente herrn sökte att komma in i sin galonerade rock.

— Gör ni er i ordning att fara till armén, mr Josef? sade hon. Ska då ingen bli kvar i Brüssel för att beskydda oss stackars fruntimmer?

Josef hade nu lyckats att komma in i rocken och trädde nu fram och framstammade rodnande sina ursäkter för sin fagra gäst. Hur mådde hon efter morgonens tilldragelser — efter ansträngningarna på balen den föregående natten?

Monsieur Isidor försvann inne i sin herres angränsande sängkammare, bärande den blommiga nattrocken i sin famn.

— Så vänligt av er att fråga så! sade hon och tryckte en av hans händer i båda sina. Hur lugn och trygg ni ser ut, då alla andra äro så uppskrämda! Hur mår vår

428